Min första redovisning gick mot förmodan bra. Ångesten man har haft inför den har varit rätt jobbig men nu kan man äntligen släppa den. Nu blir det lite ångest inför webb tentan på fredag, men ska försöka göra den ångesten lite mindre iaf.

Upptäckte nyss att min frys eller närmare sagt frysfacket har börjat lagt av. great. Så det känns surt men antar att standarn här inte är så hög, något man får ta antar jag. Åker ju hem imorgon så hoppas att det är fixat tills jag kommer tillbaka. Men pengar försvinner, hela tiden.. spelar ingen roll vad man gör.

Bodypump nu.

Denna låt gjorde våran kväll igår, och såklart mycket mer. Thanks!:)

Östersund, skola,träning och umgänge. Det är väl så min vardag ser ut för tillfället, och jag trivs. Konstigt hur mycket som kan ändras på så kort tid egentligen. Jag har lärt mig så mycket utav mig själv under dessa tre veckor, jag klarar saker som jag inte trodde jag skulle klara. Vissa människor har lämnat, vissa har kommit in.. och jag antar att det är så det alltid kommer att se ut?

Trots att det kan vara kämpigt i vissa stunder så är allt detta värt det, precis som det var för två år sedan. Känner igen mig en aning..

På onsdag drar jag mig hemöver till S-vall för några dagar med plugg och några andra saker som ska göras. Men framför allt ska det pluggas till min första tenta som är på fredag. Wish me good luck.

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev, men det har inte varit så mycket att berätta. Julen och nyår har varit och jag tror aldrig jag har upplevt att det har gått så fort som det gjorde detta år. På lördag flyttar jag och jag vet inte hur jag känner. Jag är 100 på att det är detta jag vill göra, men ångesten smyger sig fram ibland men jag hoppas det är normalt. Dessa dagar har jag bara packat och än är det inte klart, frågan om det någonsin kommer bli klart? Sist jag packade så var det jag skulle åka ifrån USA, och det kommer fram dåliga minnen då.. det var det svåraste jag någonsin har gjort. Men nu packar jag till ett nytt kapitel i mitt liv, it's time to move on.

Nu ska jag ner till farmor och farfar en stund..

Underbart fin låt.

Nyss kommit hem från underbara dagar i Sthlm. Var på Melissa horn i onsdags, sprunigt runt på stan efter alla julklappar och myst med syrran. Tillbaka till den såkallade verkligheten, och jag har nog aldrig känt mig så ensam.  Det finns så mycket ovisshet, så mycket saknad och något som kan bli en saknad. Varför finns det ingen som kan lära mig hur man ska hantera allt det här?  Jag har nog lärt mig en hel del på vägen , men när denna känsla dyker upp igen så är det som jag aldrig har varit med förut?

Till något bättre men väldigt nervöst är att jag är antagen till universitet i Östersund efter jul.  Jag har tackat ja och detta ska bli mitt nya kapitel, och jag ska göra det bra.

" Den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut"

Ikväll får jag se den, som jag har längtat.

Idag så är det fortfarande en sådan här dag då man kollar ut och ser inget annat än mörker. Jag vet inte vad jag ska ta mig till idag, om jag ska återgå till sängen eller faktikst bara gå ut och trotsa detta. Dock ska jag ju jobba ikväll, så det är det är possitivt. Undra om man ska återgå till den första tanken jag tänkte när jag vaknade, städa.

This is something I always will remember, the time,
the people and everything that was around me that time.

I'm done with this.. so done

Ush vad less jag är på detta nu..  och less är jag på att jag går runt och klagar hela tiden. Klagar för mig själv dock, inte så mycket högt. Detta vädret som har kommit till norrland gör ju inte saken bättre, men det är väl kanske bara att bita ihop? Jag ser fram emot en lugn helg iaf, hoppas den blir lugn..  Skypade med Annica igår. och vad jag har saknat det. Mot min förväntan så funkade det också rätt bra.. nu hörde man ju vad varandra sa iaf. Jag har lovat mig själv att jag ska försöka åka till sommaren, kanske tidigare.. det beror helt på hur våren kommer att se ut för mig. Konstigt det där, jag klagade mycket när jag var i Usa.. sa att jag aldrig hade känt mig så sliten som jag gjorde där. Men det är inte fören nu man verkligen inser hur bra man hade det egentligen. 

Nej, nu blir det birsta med mamma.

Dom senaste dagarna har jag saknat min tid i Usa mer än vanligt, ska saknaden aldrig lägga sig? Speciellt har jag saknat "mina" tre små barn där borta. Men så fort jag börjar tänka på alla fina minnen som jag har med dom så får jag antingen en otrolig ångest eller dåligt samvete. Dåligt samvete pågrund av att jag inte finns där i deras liv längre för att skapa mer minnen.  Kanske har denna saknad kommit nu pågrund av att jag inte har pratat med dom på ett tag, så i helgen blir det ett samtal till mitt andra land :)  Men jag är rädd, rädd för att jag alltid kommer känna denna ångest och saknad. Kommer det vara så att jag aldrig riktigt kommer hitta en balans i nu och då?

Jag skulle göra vad som hälst för att få vara hos er igen <3

Jag går säkert in på min blogg flera gånger i veckan och konstaterar att jag inte har skrivit på ett bra tag. Men mer än så gör jag inte. Istället för att sätta mig ner och skriva några rader klickar jag mig vidare till facebook, bloggar eller vad det nu kan vara. Men så kommer dessa stunder då jag går in som vanligt på min blogg och då jag känner att nu vill jag verkligen skriva några rader. Vissa dagar går det, vissa dagar suddar jag bara ut det som skrivs.. ja vart tog blogg inspirationen vägen? förmodligen är den kvar i USA.

Dagarna går, och veckorna bara flyger iväg. Det är snart November och sedan är det den månad jag längtar efter. Av två andledningar. ett, min favorit högtid är då.. två, jag får äntligen veta om jag har kommit in på skolan till våren.  Jag kom på mig själv idag att jag var nervös, otroligt nervös.

Nej, nu när man har varit sjuk sen i lördags så är de dags att kliva upp igen och ta nya tag. Jobb imorgon och på fredag, bra där!