Idag så är det fortfarande en sådan här dag då man kollar ut och ser inget annat än mörker. Jag vet inte vad jag ska ta mig till idag, om jag ska återgå till sängen eller faktikst bara gå ut och trotsa detta. Dock ska jag ju jobba ikväll, så det är det är possitivt. Undra om man ska återgå till den första tanken jag tänkte när jag vaknade, städa.

This is something I always will remember, the time,
the people and everything that was around me that time.

I'm done with this.. so done

Ush vad less jag är på detta nu..  och less är jag på att jag går runt och klagar hela tiden. Klagar för mig själv dock, inte så mycket högt. Detta vädret som har kommit till norrland gör ju inte saken bättre, men det är väl kanske bara att bita ihop? Jag ser fram emot en lugn helg iaf, hoppas den blir lugn..  Skypade med Annica igår. och vad jag har saknat det. Mot min förväntan så funkade det också rätt bra.. nu hörde man ju vad varandra sa iaf. Jag har lovat mig själv att jag ska försöka åka till sommaren, kanske tidigare.. det beror helt på hur våren kommer att se ut för mig. Konstigt det där, jag klagade mycket när jag var i Usa.. sa att jag aldrig hade känt mig så sliten som jag gjorde där. Men det är inte fören nu man verkligen inser hur bra man hade det egentligen. 

Nej, nu blir det birsta med mamma.

Dom senaste dagarna har jag saknat min tid i Usa mer än vanligt, ska saknaden aldrig lägga sig? Speciellt har jag saknat "mina" tre små barn där borta. Men så fort jag börjar tänka på alla fina minnen som jag har med dom så får jag antingen en otrolig ångest eller dåligt samvete. Dåligt samvete pågrund av att jag inte finns där i deras liv längre för att skapa mer minnen.  Kanske har denna saknad kommit nu pågrund av att jag inte har pratat med dom på ett tag, så i helgen blir det ett samtal till mitt andra land :)  Men jag är rädd, rädd för att jag alltid kommer känna denna ångest och saknad. Kommer det vara så att jag aldrig riktigt kommer hitta en balans i nu och då?

Jag skulle göra vad som hälst för att få vara hos er igen <3

Jag går säkert in på min blogg flera gånger i veckan och konstaterar att jag inte har skrivit på ett bra tag. Men mer än så gör jag inte. Istället för att sätta mig ner och skriva några rader klickar jag mig vidare till facebook, bloggar eller vad det nu kan vara. Men så kommer dessa stunder då jag går in som vanligt på min blogg och då jag känner att nu vill jag verkligen skriva några rader. Vissa dagar går det, vissa dagar suddar jag bara ut det som skrivs.. ja vart tog blogg inspirationen vägen? förmodligen är den kvar i USA.

Dagarna går, och veckorna bara flyger iväg. Det är snart November och sedan är det den månad jag längtar efter. Av två andledningar. ett, min favorit högtid är då.. två, jag får äntligen veta om jag har kommit in på skolan till våren.  Jag kom på mig själv idag att jag var nervös, otroligt nervös.

Nej, nu när man har varit sjuk sen i lördags så är de dags att kliva upp igen och ta nya tag. Jobb imorgon och på fredag, bra där!

Ännu en måndag och ikväll ska jag jobba. Likaså imorgon kväll, känns skönt att få göra något och känna att man inte blir helt pank denna höst. På tal om höst, den har verkligen kommit. Jag vet inte om jag tycker om det eller inte, det känns bara så kallt just nu. På olika sätt.  Nu ska jag ta mig ner till vårdcetralen och kolla min rygg.

Arbetslös, ingenting för mig kanske. Mestadels tycker jag bara det är jobbigt att inte veta vad och när man ska göra något. Det som håller mig uppe nu är att jag ska in på skola till våren, och där måste jag komma in.. så är det bara.

Nyss vaknat denna tisdag morgon och jag saknar "mina" barn. Önskar jag var där borta nu och en hel dag låg framför mig med dom. Konstigt att man uppskattar saker så himla mycket mer när man inte har dom lika nära längre.  Sitter och velar nu om jag ska hälsa på farmor och farfar + springá, eller hälsa på dom och ta en ridtur först istället.

Vilka problem jag har.. inte ens värt att nämna.

Nu är det inte långt kvar tills jag får se Annica igen, och vad jag längtar. Tar bussen ner till Sthlm imorgon bitti för att umgås med mormor en dag.  Jag behöver miljö ombyte, det är något jag har insett.

Tack Jenny för att du piffade upp min blogg :)